Utkast - January 3rd, 2006

Den konspirationsteoretiska tidskriften Ordfornt publicerade för en månad sedan Johannes Wahlstöms artikel "Israels regim styr svenska medier". En stor del av artikeln bygger på Wahlstöms intervju med DN:s Israelkorrespondent Lotta Schüllerqvist. När jag har läst intervjun kontaktade jag Schüllerqvist och ställde henne några frågor om intervjun. Svaret jag fick från henne tyder på att de flesta svaren som Wahlstöm tillskriver Schüllerqvist är förfalskade.

Jag antog att Lotta Schüllerqvist skulle avslöja Wahlstöms bluff i nästa nummer av Ordfont magasin: det är ju först och främst hon, hennes arbetsgivare och hennes tidning som blivit förtalade av Wahlstöm och Ordfront. Dock kom det ingen dementi i januari-numret. Bland av Wahlströms utpekade journalisterna är det bara SVD:s Rolf Fredriksson som valde att gå ut och konfrontera Wahlströms förtal.

Med tanke på att Wahlström förutom Lotta Schüllerqvist och hennes kollegor nedsvärtar hela israeliska nationen, valde jag att publicera Lotta Schüllerqvists svar. Svaren publiceras med tillstånd av Lotta Schüllerqvist. För bekvämlighetens skull placerar jag mina frågor direkt framför svaren, annars är texten oförändrad.

From: lotta.schullerqvist@dn.se Sent: den 5 december 2005 23:37 To: Dmitri Vasserman Subject: Ang. FW: Din intervju med Johannes Wahlström Hej Dmitri! Först av allt vill jag understryka en sak - jag har inte stämplat mina läsare som "organiserade lobbyister" eller något annat nedlåtande - det är Johannes Wahlström och Ordfront som står för formuleringarna i den här texten. Du rubricerar ditt mejl "Din intervju med Johannes Wahlström", men det är fel - det är han som har intervjuat mig, och valt varje ord och formulering efter sitt eget huvud. Resultatet skiljer sig starkt från det samtal vi hade, och jag är mycket illa berörd av vissa delar av texten. Vilket jag redan gjort klart för Wahlström med förhoppningen att han har uppfattat mitt budskap. Jag var oförsiktig nog att inte begära att få läsa åtminstone de avsnitt av texten som refererar till mig innan publicering, vilket jag ångrar starkt idag, som du kanske förstår. Jag inser idag att Wahlströms intresse av att driva sin tes var viktigare för honom än att lyssna till och återge de synpunkter som hans intervjupersoner hade. Nu till dina frågor: 1). I intervjun kunde man läsa: ”Som korrespondent för Sveriges största dagstidning måste Lotta Schüllerqvist vara vaksam för att inte stöta sig med läsarskaran, arbetsgivarna eller Israel. Hennes uppdrag, som hon beskriver det, går ut på att rapportera om vad som händer på plats, inte mer” Innebär din beskrivning att ditt uppdrag att du inte är nöjde med kravet att sakligt rapportera händelserna? Gör du anspråk på en roll av opinionsbildare? 1. Självklart är jag nöjd med mitt uppdrag, det är ju den roll man har som korrespondent. Jag sysslar inte med opinionsbildning utan med nyheter och reportage, vilket var vad jag försökte förklara för Wahlström. Att det skulle innebära någon otillbörlig inskränkning i mitt uppdrag är hans tolkning, inte min. 2). Du säger i intervjun: ”På den politiska arenan pratar ingen längre om ockupationen, alla pratar om uttåget ur Gaza. Men det är ju inte det som händer. Det som händer är ockupationen” Skulle du kunna förklara vad du menar? Menar du judarnas transfer från Gaza ”inte hände”? På vilket sätt ockupationen ”händer” och uttaget ”inte händer”? Och hur är det med andra saker som du är ovillig att skriva om (terrorn mot israeliska civila, antisemitiska propaganda i palestinska skolböcker och massmedier, vägran att avväpna terrorgrupper)? ”Händer” dem eller ”inte händer”? 2. Vad jag ville säga, och förhoppningsvis uttryckte tydligare än i Wahlströms tolkning, var att uttåget ur Gaza inte är det enda viktiga som pågår. Men denna intensivt bevakade händelse vände bort det mesta av uppmärksamheten från den utveckling som hela tiden pågår på Västbanken, med utbyggnad av barriären, bosättningarna och det separerade vägnätet exempelvis. 3). Det står i intervjun: ”Inte heller kan hon skriva om varför Göran Persson återigen åker till förintelsemuseet eller varför USA ger Israel oreserverat stöd i FN-omröstningar. Skulle hon mot förmodan skriva om dessa frågor, kan hon alltid räkna med den statliga censuren, redaktionens ingripande, eller mothugg av kvicka svenska pennor som Henrik Bachners, Per Ahlmarks, Peter Wolodarskis och Maciej Zarembas på debatt- och ledarsidor. Om inte det är avskräckande nog, kan hon alltid vänta sig utvisning, sparken och nattliga telefonsamtal till pensionsåldern” Vad är dina svar på frågorna som du påstår sig inte få skriva om: ”Varför Göran Persson återigen åker till förintelsemuseet eller varför USA ger Israel oreserverat stöd i FN-omröstningar?” Vad insinuerar du om när du ställer sådana frågor? Peter Wolodarski och Maciej Zaremba skriver överhuvudtaget väldigt sällan om israelkonflikten. Vad förutom deras judiska bakgrund orsakade utpekandet av de två personerna som hinder för din yttrandefrihet? (Förresten, Johannes Wahlströms far [antsemitiske skribenten Jöran Jermas aka Israel Shamir aka Robert David aka Schmerling, se http://www.expo.se/www/1_1101.html och http://www.expo.se/www/1_1102.html ] brukar också ställa sådana ”retoriska” frågor besvara dem i klartext, t ex här: http://www.israelshamir.net/RussianSite/2/sh10.htm på ryska: ”Amerikansk press är genominfiltrerad av sionisterna, för att börja med den mest inflytelserika tidningen NY Times, där i redaktionen är det svårt att hitta icke-jude… Därför sionisterna kontrollerar större pressektorer i landet än [det sovjetiska] kommunistpartiet kunde drömma om”) 3. Det här avsnittet är det som gör mig mest förbannad, av flera skäl. Främst därför att jag framställs som en idiot, men också därför att min arbetsgivare beskrivs som en maktfullkomlig förtryckare. Ingetdera är sant vågar jag påstå. Jag har överhuvudtaget inte påstått för Wahlström att jag inte får skriva om vissa frågor. Självklart har jag full frihet att skriva exempelvis en analys där jag resonerar som varför Göran Persson åker till förintelsemuséet, eller varför USA oreserverat stödjer Israel. Men hittills har ingetdera varit aktuellt för mig att skriva om - det förstnämnda är främst en sak för politikredaktionen och det andra ligger närmare till hands för vår USA-korre att fundera över. När det sedan gäller fortsättningen av detta stycke, så trodde jag knappt mina ögon när jag läste om de fruktansvärda konsekvenser som Wahlström målar upp ifall jag skulle skriva om dessa "förbjudna" ämnen - det är fullkomligt befängt och klart kränkande, både för mig och redaktionen. Vilket jag har sagt till honom. Jag har inte nämnt vare sig Bachner, Ahlmark, Zaremba eller Wolodarski som någon slags hämndens budbärare. Detta är helt befängt, eftersom ingen av dem någonsin har hört av sig till mig med några synpunkter på min rapportering. Som du påpekar så yttrar sig varken Zaremba eller Wolodarski särskilt ofta om den här konflikten, vare sig i DN:s spalter eller i andra sammanhang. 4). Den slutliga frasen: ”Lotta Schüllerqvist citerar en israelisk historieprofessor och ger honom medhåll. – Antisemitism är en kniv som Israel håller mot Europas strupe.” Vem är ”historieprofessorn” som gjorde detta uttalande? 4. Slutklämmen stämmer inte heller - jag har överhuvudtaget inte intervjuat någon israelisk historieprofessor, såvitt jag kan påminna mig. Citatet om kniven på strupen är från den lutherske biskopen Munib Yunan i Jerusalem, och han sade att "antisemitismen får inte hållas som en kniv mot Europas strupe - vi måste kunna kritisera politiken utan att betraktas som Israels fiender". En lärdom av detta är att jag i fortsättningen inte ska låta andra tolka vad jag har att säga, utan ägna mig enbart åt att själv formulera det jag vill ha sagt. Vänliga hälsningar Lotta Schüllerqvist DN Jerusalem

P.S. I de kommande inläggen ska jag fortsätta granska Wahlströms artikel. Det jag ska skriva om är:

Fifflande med Reportrar utan gränsers index.
Wahlström (oavsiktligt) avslöjar: TT bedriver olaglig åsiktsregistrering.
Wahlström och hans far Jöran Jermas (aka Israel Shamir aka Robert David aka Schmerling): inte bara släktband.

Advertisement